Nu har mina fyra veckor gått och imorgon är det dags igen för jobb. Det är med delade känslor som jag går tillbaka, ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen igen samtidigt som vi skulle vilja hinna med mer hemmavid.
Semestern har gått mycket upp och ner känslomässigt. Till en början så sa jag och min man till varandra att vi skulle ta mer tid till varandra vilket vi på sätt och vis haft men fysiskt nära kom vi inte till ofta - gör man inte det blir det inga barn! :(
Fast under början av semestern så hoppades jag och trodde att det faktiskt var något som tagit sig. Så innan vi startade vår resa så gjorde jag ett test för att veta om jag skulle kunna ta ett glas vin ibland. Detta testet var negativt men hoppet hos mig fanns fortfarande kvar och jag tänkte att jag testat förtidigt (svårt att veta eftersom jag har oregelbunden mens). Tecken som gjorde att jag ändå trodde att det var något som tagit sig,
- kraftiga flytningar som jag inte brukar ha.
- känningar i nedre delen av magen (måste varit ägglossning har jag konstaterat efteråt).
- känt mig lite illamående (bilfärder på serpentinvägar i Norge som orsakade det men ville tro något annat).
- Trötthet (kanske bara behövde mer sömn för att inte bli sjuk - brukar alltid bli sjuk när jag slappnar av och går på semester).
Så någon vecka senare köpte vi ytterligare ett test, fick för mig att jag såg ett litet knappt synbart streck som antydan på att jag var gravid. Tänk vad hjärnan spelar än ett spratt... Dock försökte jag övertala mig själv att det faktiskt var negativt så under kommande veckan slank det ner vin genom min strupe - vad annat gör man när vi var i Moseldalen, vindistrikt i Tyskland. Hade väl insett i det undermedvetna att det inte var något även om jag fortfarande hoppades. Så efter ungefär ytterligare en vecka så gjorde jag ännu ett test och inser att det faktiskt är negativt och ett kort tag därefter är mensen ett faktum och besvikelsen total. Tårarna kom i strida strömmar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tankarna finns där - Hur länge till kommer jag orka? Det har redan gått 2,5 år utan resultat vilket inte är så konstigt för jag har inte haft mens mer än 3 gånger under tiden vi försökt. Hur ska man kunna lyckas pricka in det då, då ägget behöver bli befruktat på några få dagar innan mensen.
När besvikelsen lagt sig över att det inte blev något denna gången heller så gläds jag över att mensen faktiskt har kommit. Denna gången var det bara 49 dagar mellan varje mens, innan dess var det 1,5 år mellan tillfällena. Detta är ett svar, ett tecken på att min kostomläggning till LCHF och kinesisk akupunktur har hjälpt att sätta igång min kropp. :)
Under min semester har jag dock fallit tillbaka till min dåliga kost vilket jag även märker på kroppen så nu vill jag åter igen komma tillbaka till LCHF - framförallt avstå från socker och mjöl. Personligen tror jag de är de största bovarna i mitt liv och min kost. Så fort jag äter dessa blir jag uppsvullen i kroppen, efter några veckor får jag tillbaka mina eksem på händerna som startar som små vätskefyllda blåsor som kliar.Utöver det rasar min mage ihop och jag kan knappt kontrollera när jag ska gå på toaletten - skitjobbigt! Så nu vill jag komma tillbaka till fina mjuka händer, slippa uppsväldheten och återfå en mage som fungerar lite bättre.
När jag nu är tillbaka hemma igen ska jag även tillbaka på kinesisk akupunktur.
Nya tag - Nya förutsättningar!
Håller nu på att mäta min basaltemperatur för att få någon uppfattning om jag har ägglossning eller inte de gånger jag har mens. Tror i och för sig att jag har ägglossning men är ändå skönt att få en bekräftelse på att så är fallet.