Vad är det som står på?

Under kvällen fick jag plötsligt känningar i mitt ena bröst, det pirrar och känns nästan lite obehagligt. Vad är det som händer? Är det ägglossning på g? Det är bara att vänta och se vad temperaturen säger. Sen är ju också frågan om vi lyckats pricka in det.

Den som lever får se.

VIkt och kost

Har gått ner i vikt sen senaste jag vägde mig för en vecka sedan fast då hade jag gått upp efter en helg med massa onyttigheter. Trots onyttigheterna hade jag en underbar helg på ett spa tillsammans med underbart sällskap av två barndomskamrater där jag fick massa motivation till att fortsätta min väg mot välmående och ett barn.

Sen jag upptäckte LCHF har jag hållit på med det till och ifrån under längre och kortare perioder. De perioderna då jag hållit fast vid kosten har jag gått ner i vikt och mått mycket bättre men så fort jag tar några steg bort från den vägen så går jag upp nästan allt igen. Jobbigt att gå upp och ner och att jag inte håller mig till den kosten jag mår bäst av. Dock är det just under mina snedsteg som jag insett att jag mår bättre av LCHF. Jag har upptäckt att jag slipper eksem på händerna, blir bättre i magen och så går jag ju också ner i vikt. Detta leder till att jag är mer mån om vad jag äter och när jag är sugen på det som jag mår dåligt av så är det lättare att avstå från det för jag vet vilka konsekvenser det kommer innebära om jag äter denna mat.

Så det känns som jag kommer närmare och närmare mitt mål att ha LCHF som min vardagskost. Jag väljer oftare LCHF mat även om jag är sugen sött och kolhydrater. Faller jag dit ändå så känns det som att jag har något lättare att komma tillbaka till LCHF kosten. Ska bli spännande att fortsätta denna resan.

Hoppas på en skön helg

Nu ser jag framemot helgen och hoppas komma bort lite från vardagen. Min syster och hennes dotter är redan här på besök. Idag kommer min lillebror så det kommer vara fullt hus.

Vi ska på kurs i Lindy hop så nu är det dags igen att röra på de lurviga... :)
På återseende!

Besviken igen...

Temperaturen har sjunkit igen. Varför får man inte fortsätta vara glad och på bra humör... Försöker i alla fall hålla mig uppe på fötterna.

Berg och dalbana

Livet går verkligen upp och ner. Ena stunden är allt perfekt och jag lever det perfekta livet, nästa stund så kan allt vara "piss" och jag vill bara dra något gammalt över mig för att gömma mig där tills allt är bra igen. Jag kan gå från det ena tillståndet till det andra på bara ett ögonblick.

För tillfället känns allt bra och detta beror enbart på att dagen startade med förhöjd kroppstemperatur, 37.4°C vilket är tecken på att ägglossning skett om höjningen bevaras. Så det finns en risk att när jag tar temperaturen imorgon är besvikelsen total om den sjunkit igen. Om den fortsätter vara hög så är ju frågan om vi lyckats pricka in ägglossningen...?! Var ifrån varandra i helgen så vi kan ha lyckats missa den.

Det känns som det är mycket om och men för tillfället i mitt liv. Vet dock att det är många problem i mitt liv som skulle lösa sig själv bara jag blev gravid för då behöver jag inte ta ett ställningstagande nu och när jag eventuellt kommer tillbaka från föräldraledigheten tror jag mycket har löst sig med tiden. Tiden kommer hjälpa mig att utkristallisera vad jag ska göra i framtiden.

Känns lite bättre...

Vet inte vad som hänt eller vad jag gjort men idag känns allt lite bättre. Ser ett litet ljus vilket känns bra. Så nu får jag ta till vara på denna tiden och njuta av den.

Oinspirerad

Är oinspirerad och vet inte vad jag ska göra för att ta mig tillbaka. Vill få tillbaka min energi och engagemang. Den ena dagen efter den andra är fyllda av massa saker så jag orkar inte sköta hemmet ordentligt. Jag försöker göra saker som jag tycker är roliga för att få lusten tillbaka.

Varje helg har varit uppboka under en lååång tid men till hösten ska jag inte planera in något. Har en helg kvar innan den sköna hösten kommer då jag ska göra det jag känner för just i den stunden.

Sen har vi insett att vi "måste" renovera under hösten... Så frågan är hur skön hösten verkligen blir.... Varför måste vi då renovera?! Vi fick reda på här om dagen att vi egentligen inte får elda hemma i vår insats eftersom vi ville spara och fått godkänt att ändra båda våra öppna spisar - då måste båda vara besiktigade efter de blivit installerade. Så nu är det bara att sätta in den andra och då känns det bäst att fixa hela renoveringen av vardagsrummet. Tanken har dock kommit till oss att vi ska se över ekonomin och alternativen till att låta någon annan göra det åt oss så att det blir gjort och inte hela hösten försvinner innan det är färdigt.

Idag ska jag på akupunktur - hoppas det känns bättre efter nålarna och att lite energi återkommer.

Tårar som rinner

Hur många tårar kan det falla från en och samma person? Det bara rinner ner för kinderna, en efter en. Snörvlar till. Tror att det ska lägga sig men då kommer det med ny styrka och tårarna fortsätter rinna. Sömnen kom över en trött och hulkande kropp. Det sägs att det känns bättre efter att tårarna runnit men detta är inte en av dem. Ljuset kommer tillbaka, det regnar - är det tårar likt de som rinner utför kinderna? Lutade huvudet tillbaka mot den tröstande axeln, tog ett djupt andetag för att finna styrka för att orka med denna dag.

Det var små små ord som utlöste allt, det var på radion någon som berättade hur de hade berättat för familjen att de skulle ha barn. Då började många tankar och frågor snurra. När är det vår tur att berätta, kommer vi någonsin få berätta? Just i den stunden kändes det som sannolikheten var väldigt liten, näst intill obefintlig. Tårarna fortsatte rulla och tankarna lika så. Kände mig otillräcklig och misslyckad vilket spädde på tårarna.

Träning under hösten

Idag känns allt lite bättre, har kommit en bit upp ur min svacka och känner mig inte längre som en klubbad säl. En anledning till att det känns bättre idag kan bero på att jag dels pratade om detta med min man, var inte läge att göra det på morgonen - då är det bråttom iväg till jobbet. Jag berättade hur jag känner och varför jag reagerar som jag gör ibland, att det känns jobbigt eftersom det är jag som är "problemet".

En annan anledning till att jag mår bättre idag tror jag också beror på att jag var iväg och dansade Lindy hop - började igår en nybörjarkurs som ska vara under hösten. Har gått Lindy hop förut men känner att det finns mycket att förbättra, bland annat att lära sig lyssna till partnern man dansar med. Denna gången behöver jag inte ha samma fokus på att klara av stegen vilket känns skönt.

Under hösten kommer det nog även bli till att gå ut på socialdans - kommer också innebära att jag kommer må bättre. Det är så skoj och skönt att skaka loss och få improvisera lite.

Jag har även anmält mig till en spinninggrupp som ska ha 15-20 tillfällen. Har hållt på med det tidigare och det är så skönt att ta ut sig totalt och få känna endorfinerna pulsera i kroppen. Första tillfället för mig kommer vara på onsdag - det ser jag framemot. Inser dock att det kommer bli riktigt jobbigt.

Så under hösten kommer det innebära att jag kommer igång igen, att röra på mig igen och hoppas på att det leder till att mitt välmående kommer öka.

Inser också att jag måste bli duktigare på att planera för att träningen faktiskt ska bli en positiv del i mitt liv. Vill ju inte ha träningen som ett stressmoment utan för att det är skoj!

Besvikelse

Idag har tårarna trillat, runnit ner för mina kinder och jag känner mig helt mör. Orkade mig knappt upp ur sängen men jag har ju ett jobb att gå till så jag kravlade mig upp ur sängen tillslut.

Besvikelsen var total när jag inser att jag inte heller idag fått ägglossning - ser det via temperaturen. När ska det bli min tur, kommer det någonsin inträffa? Hur länge ska jag orka? Är det så att jag ska behöva vänta ytterligare ett år innan ägglossning och mens kommer igen? Jag som hade fått tillbaka hoppet om att min kropp höll på att stabilisera sig och finns rätt balans igen. Det är fruktansvärt jobbigt när hoppet får sig en törn och besvikelsen är enorm.

Känner mig ensam om mina tankar och funderingar trots att jag har en underbar man som alltid har sin axel ledig för mig. Jag tror problemet ligger i att jag känner en större press att det blir barn inom kort och dessutom så är det jag som är orsaken till att det inte blir barn heller. Det är mig fokuset ligger på, det är jag som måste äta rätt, sova ordentligt, hålla mig borta från stress - leva det perfekta livet för att det ska bli något. Vad är då det perfekta livet, vad ska vi tro på i dagens samhälle där nya budskap kommer hela tiden. Ena dagen får jag äta det men nästa dag så är det det värsta jag skulle kunna stoppa i mig. Egentligen har jag en egen uppfattning om vad som är det bästa för mig men när jag dagar som idag så påverkas jag så mycket mer av omgivningen och dess tankar. Jag är väldigt känslig helt enkelt.

Försöker dock leva enligt filosofin att det bara är att bryta ihop och komma igen, eller enligt ordspråket "Det är i motvind och inte i medvind som en drake stiger".

Ägglossning

Jag går och väntar och längtar på att det snart är dags. Att jag har ett ägg som är "moget" och vill släppa loss för att sedan befruktas och sätta sig. Jag hoppas det sker snart för väntan är helt olidlig för tillfället.

Det är ett tomrum, ett svart hål och jag klamrar mig fast kring hoppet för att undvika sugas in i hålet och försvinna bort.

Funderar nu på att använda mig av ägglossningstest, men kan ju bli galet dyrt om mensen planerar att komma om ett år och jag testar varje dag... Nästan så jag borde kunna få rabatt - rent av bli sponsrad. ;) Får se vad jag bestämmer mig för.

Mål

Nu ska jag upp på banan igen.

Var på kurs under två dagar i förra veckan och där sa de något mycket intressant som jag fastnade för, att vara specifik och tidsätta sina mål. Detta handlade om projektledning men så insåg jag att jag kunde även ha nytta av det i mitt liv, inte bara på jobbet.

Så mitt mål är att från och med idag, 3 september äta Liberal LCHF kost!
Tidigare har jag tänkt att jag ska sluta med det ena och det andra istället för att vända på det och se på vad jag faktiskt ska uppnå. Att mitt mål sen förhoppningsvis leder till andra saker kommer vara ännu mer positivt och kommer även vara en morot för att jag kommer uppnå mitt mål.

Sen någon vecka tillbaka har det mer eller mindre blivit bestämt att min man ska jobba utomlands om ca 1 år och kommer stanna där ungefär 1,5-2 år. Själv vet jag inte vad jag ska göra, jag har ju mitt jobb här och eftersom vi planerar barn så känns det inte helt enkelt att bara byta till en ny arbetsplats. Vill unvika att hamna i den sitsen att man kommer till en ny arbetsplats och sen går på ledighet ett halvår senare. Det perfekta hade ju varit att bli gravid inom kort så den lille kom till nästa sommar/höst. Så det är alltså en morot för mig.

Temperaturen

Håller nu på att mäta min basaltemperatur för att få någon uppfattning om jag har ägglossning eller inte de gånger jag har mens. Tror i och för sig att jag har ägglossning men är ändå skönt att få en bekräftelse på att så är fallet.

Använder mig av en app, WomanLog där jag kan skriva in min temperatur, vikt, när vi haft sex, om jag har flytningar och hur de ser ut, fylla i vilka symptom man har och hur starka de är plus några till funktioner. Tycker att det ger mig en helhetsyn över hur min kropp fungerar även om min kropp spelar mig spratt då jag har så oregelbunden mens. Jag har detta verktyget som ett sett att lära känna min kropp. :)

Har mätt temperaturen vid en cykel tidigare och då såg jag en markant temperaturstegning just när ägglossningen varit - ca 14 dagar senare kom mensen. Som jag förstått det så är det först när ägglossning precis varit som temperaturen ökar så det är alltså inte ett sätt att lyckas pricka rätt utan mer ett konstaterande att ägglossning faktiskt skett.

Nu väntar jag med spänning att se temperaturförändringen inom kort - håll tummarna för mig! Gör jag det så kommer jag ha en normal cykel denna gång, är idag på Dag 15.

Semestern är slut

Nu har mina fyra veckor gått och imorgon är det dags igen för jobb. Det är med delade känslor som jag går tillbaka, ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen igen samtidigt som vi skulle vilja hinna med mer hemmavid.

Semestern har gått mycket upp och ner känslomässigt. Till en början så sa jag och min man till varandra att vi skulle ta mer tid till varandra vilket vi på sätt och vis haft men fysiskt nära kom vi inte till ofta - gör man inte det blir det inga barn! :(

Fast under början av semestern så hoppades jag och trodde att det faktiskt var något som tagit sig. Så innan vi startade vår resa så gjorde jag ett test för att veta om jag skulle kunna ta ett glas vin ibland. Detta testet var negativt men hoppet hos mig fanns fortfarande kvar och jag tänkte att jag testat förtidigt (svårt att veta eftersom jag har oregelbunden mens). Tecken som gjorde att jag ändå trodde att det var något som tagit sig,

• kraftiga flytningar som jag inte brukar ha.
• känningar i nedre delen av magen (måste varit ägglossning har jag konstaterat efteråt).
• känt mig lite illamående (bilfärder på serpentinvägar i Norge som orsakade det men ville tro något annat).
• Trötthet (kanske bara behövde mer sömn för att inte bli sjuk - brukar alltid bli sjuk när jag slappnar av och går på semester).

Så någon vecka senare köpte vi ytterligare ett test, fick för mig att jag såg ett litet knappt synbart streck som antydan på att jag var gravid. Tänk vad hjärnan spelar än ett spratt... Dock försökte jag övertala mig själv att det faktiskt var negativt så under kommande veckan slank det ner vin genom min strupe - vad annat gör man när vi var i Moseldalen, vindistrikt i Tyskland. Hade väl insett i det undermedvetna att det inte var något även om jag fortfarande hoppades. Så efter ungefär ytterligare en vecka så gjorde jag ännu ett test och inser att det faktiskt är negativt och ett kort tag därefter är mensen ett faktum och besvikelsen total. Tårarna kom i strida strömmar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tankarna finns där - Hur länge till kommer jag orka? Det har redan gått 2,5 år utan resultat vilket inte är så konstigt för jag har inte haft mens mer än 3 gånger under tiden vi försökt. Hur ska man kunna lyckas pricka in det då, då ägget behöver bli befruktat på några få dagar innan mensen.

När besvikelsen lagt sig över att det inte blev något denna gången heller så gläds jag över att mensen faktiskt har kommit. Denna gången var det bara 49 dagar mellan varje mens, innan dess var det 1,5 år mellan tillfällena. Detta är ett svar, ett tecken på att min kostomläggning till LCHF och kinesisk akupunktur har hjälpt att sätta igång min kropp. :)

Under min semester har jag dock fallit tillbaka till min dåliga kost vilket jag även märker på kroppen så nu vill jag åter igen komma tillbaka till LCHF - framförallt avstå från socker och mjöl. Personligen tror jag de är de största bovarna i mitt liv och min kost. Så fort jag äter dessa blir jag uppsvullen i kroppen, efter några veckor får jag tillbaka mina eksem på händerna som startar som små vätskefyllda blåsor som kliar.Utöver det rasar min mage ihop och jag kan knappt kontrollera när jag ska gå på toaletten - skitjobbigt! Så nu vill jag komma tillbaka till fina mjuka händer, slippa uppsväldheten och återfå en mage som fungerar lite bättre.

När jag nu är tillbaka hemma igen ska jag även tillbaka på kinesisk akupunktur. 

Nya tag - Nya förutsättningar!